søndag 12. april 2009

Gråa dagar



Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Hon har börjat på en ny roman
Det mörknar över ån och över TV-tablån, och det är leda och slentrian

Hjärter Dam, du var så tyst, tills du blev kramad och kysst
Nu har du fått din kära livskumpan
En soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstan

Nu skulle du få börja om på den nivån
och bli stadgad, trygg och hemtam
Men när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån
Det både isar och bränns, ja jag vet hur det känns
Hjärter Dam

Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora
Här är gatorna alldeles för små
Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå"
Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre
På kafé finns ingen hjälp att få
Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro, här ser du tågen komma och gå
Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå
Det isar och det bränns
Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på
och vill byta planet, Hjärter Dam, jag vet
hur det känns

Det finns en fagrare glans, någon annanstans
Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå
För du får ingen tröst, av din inre röst
Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på

Depressiva episoder och maniska perioder
Vissa klarar sig utan extas
Andra springer fatt och blir nervösa och får spatt, om inte livet är ett kul kalas
Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Inget äventyr att leva på KAS
Du måste sänka dina krav, eller vinna på trav, om du ska komma i fas
Och sådan leda bryter ner en bra frisyr
och du blir tråkig, ful och trött
Och du samlar dina spöken i KOMVUX kursbroschyr
och blir bitter och lam, Hjärter Dam
dina blommor har dött

Lyckan kommer, lyckan går, och det är långt till nästa vår
Nu faller löven över Stångåstan
Nu sitter alla på kafé och snackar skit och dricker te, av gammal slentrian
Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad
Hon har börjat på en ny roman
Det är morgon snart igen, lycka till kära vän, skriv om drömmar Hjärter Dam

Det finns en fagrare glans...



Lars Winnerbäck